Synd om mig!

Har varit en mysig dag. Först var halva stora släkten på Klubbgärdsskolans examen. Alexandra, den modiga tjejen sjöng solo och var superduktig. Sen åkte jag och Jempan och de små barnen in till stan och strosade. Köpte ett par nya byxor till mig, ett par till Klara och två par strumpor till tjejen. Allt för 100 kronor. Bra köp!

Åkte förbi ma & pa för att hämta upp storebror som tillbringat dagen med dem, men han skulle visst vidare för middag i Lakafors, så resten av familjen åkte hem. Vi har nyss vaknat efter en härlig tupplur.

Just nu är jag väldigt nära att börja äta igen. Tänker på mat mest hela tiden och är grymt sugen. Det är ganska synd om mig just nu! Det är bara en och en halv vecka tills jag hade planerat att börja äta igen och det är ju faktiskt inte så länge, men just nu känns det som en evighet. Jag har ju inte ätit nåt sen 15 april. Då var det ju för fasen fortfarande snö ute. Fastän jag inget hellre vill än att börja äta så vill jag inte ge upp innan mitt planerade mål. Jag hade ju faktiskt bestämt att köra i 10 veckor om kroppen orkade (och det gör den) och det skulle kännas riktigt surt att ge upp i förtid. Men som sagt, lite synd om mig idag. Hoppas det vänder för annars blir det inte roligt den sista tiden.

Hade egentligen vinlotteri ikväll. Men det har varit så himla mycket på sista tiden med Skellefteå, möhippa, altanbygge mm så jag och Johan har knappt haft tid att prata. Och med tanke på att han ska bort hela dagen imorrn så känns det helt rätt att stanna hemma. Det bästa är dock att han bara jobbar 5 dagar till, sen är det semester för hela familjen fram till 16 augusti. Fantastiskt. Men som sagt, idag är det lite synd om mig!