En stor dag

Igår var en stor dag. Klara började nämligen gå...helt själv. Hon har ju gått mellan oss ett tag, en månad ungefär, men hon har inte riktigt knäckt koden. Men igår hände det alltså...och vi missade det, såklart. Ville började ju gå när han var på husvagnssemester med mamma och pappa lördag till söndag. Då hade han inte tagit ett steg själv innan och när vi kom och hämtade han på söndagen så gick han som om han inte gjort annat. Snopet att missa det! Klara skulle sova hos mamma och pappa igår (de var sugna på Klara-mys) så vi tog med oss kusin Maya till Godishuset innan vi skulle hem. När vi lämnade tillbaka Maya 10 minuter senare så hade hon börjat gå...och gå och gå och gå. Hon gick visst hela tiden! Hade hon inte kunnat göra det en kvart före. Nu kändes dock inte lika farligt att ha missat den här gången eftersom vi faktiskt fått se de första stegen mellan oss. Men ändå! Lite kul dock att det varit mamma och pappa som fått se den här milstolpen med båda barnen. Kul för dom i alla fall =)

I lördags följde jag med den blivande bruden till stans bröllopsbutik för klännings- och ringprovning. Det var så roligt och det fanns så många fina, fina klänningar. Jag kände så väl igen mig. Man provar några stycken först. De känns sådär, helt okej, men inte wow. Man börjar misströsta lite och tro att man aldrig ska hitta DEN klänningen. Men så plötsligt gör man det. Kärlek! Det gjorde hon. Klänningen var helt grym. Min bästaste vän kommer att bli så himla snygg. Åhhh. längtar så mycket till sommaren höjdpunkt. Kul ska det bli!

Blir nog en tidig kväll ikväll. Klockan ringer5.15 imorrn.