Söndag igen och snart har man klarat av helgutmaningen. Ser fram emot vardag igen för då går det så mycket lättare med maten. Har börjat räkna ner till måldatumet, och av erfarenhet vet jag ju att de sista dagarna börjar vara grymt jobbiga. Det blir lätt att man börjar förhandla med sig själv. "Ska jag sluta torsdag, vad spelar det då för roll om jag slutar på onsdag...eller tisdag...eller måndag.Nåt hekto hit eller dit, är det verkligen värt slitet?" Ja så där kan det låta i min hjärna, men den här gången har jag verkligen bestämt att jag inte ska sluta i förtid. Jag vägde mig imorse igen och den här veckan har jag gått ner 2.4 kg, totalt alltså 5.8 kg på 13 dagar och det måste jag ju vara väldigt nöjd med. När jag börjar om att äta igen går man ju upp ca 2 kg, men ändå. 12 dagar kvar och efter det kommer jag att vara väldigt nöjd. Då är jag i mål, med nåt kilos marginal. Tänk...då är jag nöjd...med både kropp och knopp...med mig själv!
Sen måste jag ju ge alla världens pussar och kramar till min fantastiska man som efter dagens vägning sa:
- Jag har ju faktiskt aldrig frågat hur mycket du väger nu, eller hur mycket du vägde när du började. Jag har ju ingen aning. Men det spelar ju ingen roll, för jag bryr mig faktiskt inte!
Och det är så skönt att veta, ger en bra inre trygghet som är ofantligt värdefull. Så puss på dig gubben!
-
Ja då fick man en tår i ögat igen. Han har så rätt, att veta vad start- och målvikt är har ju ingen betydelse, det bästa är att man ser att du mår så himla bra i din nya fräscha kropp! Puss
SvaraRaderaPuss
SvaraRadera/gubben