Mammas pojke

Vi satt ute på inglasningen idag hela familjen. Jag, J och K vid bordet och Ville på en madrass på golvet. När jag frågade vad han gjorde svarade han:

- Mamma, jag pluggar. Man måste plugga jättemycket för att lära sig allt man behöver veta. Då kan man bli vad man vill när man blir stor.

Ni kan ju tänka att jag fick en liten tår i ögat =)

Idag har vi varit på byns ankrace. Tyvärr vann inte vår anka, men våfflorna efteråt var väldigt goda. Har haft en lugn och skön familjedag om än humöret på de flesta familjemedlemmar är något varierande så har det varit härligt.

Efter Klara lagt sig fick jag ett litet ryck så jag tog med mig Ville på en springtur med han cyklandes bredvid. Det var riktigt bra att ha med han. Han höll både reda på klockan och pratade oavbrutet så jag glömde bort att jag var trött. Han kom med kommentarer som dessa i parti och minut: "Mamma, det är viktigt att man kämpar. När man motjonerar får man pengar och respekt och det är pengar som styr världen". Han är i en fantastisk ålder nu, helt fantastisk.

Hur som helst så joggade jag en liten runda på sjutton och en halv minut utan att stanna. Det går åt rätt håll. Tänk om man ökade tiden med nästan 10 minuter varje gång. Då skulle det inte dröja länge innan jag anmälde mig till Stockholm marathon. Känns skönt att det går framåt med löpningen men framförallt att det känns kul och att jag inte gruvar efter att fara ut. På min möhippa fick jag veta att jag för ca tjugo år sen hade svarat i en mina vänner-bok att det värsta jag visste var att bli andfådd. De flesta andra skrev att det värsta de visste var krig. Men inte jag, det var att bli andfådd.

Har invigt alla ljuslyktor på inglasningen ikväll och den här inglasningen är värt varenda krona och varenda timme vi lagt ner på den. Jag njuter varenda sekund jag är här.