Lugn i kroppen och frid i själen...

...det är läget just nu. Igår sattes sista glasen in så nu kan man nästan, nästan säga att det är färdigt. Det är lite målningsjobb kvar+ lite städning och fönsterputsning, men nästan, nästan klart. Båda barnen sover, J sitter inne och kollar Discovery medan jag alltså sitter ute på altanen, under kristallkronans fantastiska sken med Winnerbäck på Spotify och har nyss ätit trädgårdens hallon med lite kesella och krossade kornmokex. Sämre kan man ju absolut ha det.



Sitter och funderar hur det ska pyntas här ute. Behöver lite hyllor, pynt, ev nån gardinlängd och lite sånt. Men jag tror att vi tar allt sånt till våren. Känns som att det håller på att räcka med utgifter för ett tag nu.



Onsdag och torsdag var jag ju i Sikfors på Knuff-träff. Alltid lite spännande, visste inte vad jag skulle vänta mig. Varken vad vi skulle prata om direkt eller vem som skulle med. Men det visade sig vara ett helt fantastiskt gäng. Blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på många av dem. Vissa ganska unga men oj så kloka. Känns superkul att hålla på med det här hela hösten. De här två första dagarna har vi tagit reda på våra värderingar, intressen, färdigheter, drivkrafter osv. Otroligt intressant och det som känns jätteskönt är att jag kan konstatera att jag är på precis rätt arbetsplats utifrån testsvaren. Men det visste jag nog redan. Hela idéen med Knuff är ju att komma fram till vad man vill med sin karriär och få hjälp att nå tid. Jag har haft mycket tid att tänka på detta under min föräldraledighet och det ökar hela tiden ju närmare jobbstarten kommer. Vi har fått fundera litegrann vilka hinder som finns för att nå dit vi vill och det har blivit väldigt tydligt att det finns vissa saker jag måste jobba med för att lyckas. Igår när vi kom hem letade jag därför upp den här boken. En av grabbarna sa under de här dagarna till mig att "Maria, tänk på att den viktigaste personen i ditt liv är du själv. Det är du själv som är ansvarig för om du lyckas eller inte". Har tänkt mycket på det här sen dess. Hindren finns i min egen hjärna. Jag känner mig ganska säker på att jag har den kompetens som krävs för att klara av det jag har tänkt och att de folk som är viktiga tror på mig. Det gäller bara att ta död på hjärnspökena som kommer titt som tätt.

Årets stora projekt nr 4 anses härmed uppstartad. Men eftersom jag klarat största delen av XV-utmaningen, altanen är färdigbyggd och om drygt tre veckor är bröllopet avslutat så skulle det ju bli lite tråkigt om det inte fanns något att göra sen.

Det känns i alla fall ofantligt inspirerande att ha fått den här möjligheten till personlig utveckling och som en bra start inför jobbstarten 10:e januari. Grymt taggad är jag.

Nu ska jag passa på att gå och lägga mig. Klara har visst sovit jättebra hos mormor och morfar i två nätter. Det gjorde hon inte igår...så gonatt på er!