Klara, 2 år

Nu har våran underbara fina älskade Klara blivit "storsej". Tänk att det redan är två år sedan som hon kom med en välda fart. Hoppas jag aldrig behöver uppleva den paniken igen. Jag ska bespara er detaljerna men jag hann knappt upp i sängen. Hon är en bestämd liten dam som verkligen vet vad hon vill och låter alla få veta det, hon är ett charmtroll utan dess like och det är väldigt svårt att vara arg på henne när hon lägger huvudet på sne och ler med hela ansiktet. Hon älskar sin storebror över allt annat, men han är även den hon älskar att reta mest av allt. Tänk att jag hade sån tur att bli mamma till de finaste, roligaste, underbaraste barnen som finns.

Tyvärr blev Klaras kalas inställt då jag åkte på magsjuka, men vi ska försöka ta igen det här framöver. Inte helt lätt bara att passa in med all släkt och vänner som är upptagna typ jämt.

Det är så himla typiskt att man ska bli sjuk när man äntligen är ledig från jobb och dagis. Som tur var gick det över riktigt snabbt, men man är ju inte så populär bland sina vänner efter en magsjuka så efter ett par dagars hemmavarande är jag riktigt sugen på att umgås.

Klara blev hämtad av mormor och morfar ikväll. De ville hinna träffa henne igen innan jullovet tar slut. Kul för henne, kul för dem, härligt för Ville och skönt för mig som kanske får en liten sovmorgon imorgon. Ville tycker det är mysigt när Klara är borta, att få ha mamma och pappa för sig själv och få all uppmärksamhet. Själv är jag lite kluven. Jag vill inte att han ska ha det för mysigt när hon är borta, för då kanske han tycker det är härligare när hon är borta än hemma. Ja, det kanske inte är något problem, bara sånt en mamma kan fundera på ibland.

Nu ska jag lägga mig och läsa Läckberg, nr 6.